Ännu en sån där bortkastad och ångerfull söndag.. och hjärnan börjar fyllas med tankar.. ännu fler tankar..Att alltid haft ganska otur med kärleken var ingen nyhet för mig.. sedan var det jag och du, ingen annan.. trodde vi väl.. jag älskade dig djupt och det gör fortfarande ont ibland när tankar om dig kommer tillbaka.. du är bara en i mängden och jag måste lära mig att leva med det.. sedan dess har jag varit så osäker på om jag någonsin kommer kunna våga älska någon som jag älskade dig.. de sägs att musiken alltid tar slut men det stopper en inte från att lyssna på den och njuta för tillfället.. men varför kan jag inte göra det då? varför vågade jag inte njuta av tillfället och bara göra det jag egentligen ville? varför brydde jag mig om DIG? eller om vad ANDRA ska tycka?? Nu sitter jag här istället.. och tänker på dig.. jag miste min chans pga min rädsla.. nu önskar jag att jag kunde få det ogjort, för ju mer man tänker på det förflutna, desto mer glömmer man att man har en framtid som kan göra en lycklig..Jag hade så stor beslutsångest.. skulle jag välja honom eller dig? jag valde honom.. och vad gör jag nu? borde jag inte vara glad och lycklig med han? tydligen inte, jag tänker på dig och hur jag ska komma till dig.. en resa.. och hela julen och nyåren är vår.. men är de det du vill? eller har du någon annan? kommer jag någonsin in i din famn igen? jag saknar dig så det gör ONT.. jag hoppas vi ses igen till jullovet.. för då ska jag förklara mina känslor för dig.. en gång för alla.. ohhh!