Ännu en sån där bortkastad och ångerfull söndag.. och hjärnan börjar fyllas med tankar.. ännu fler tankar..Att alltid haft ganska otur med kärleken var ingen nyhet för mig.. sedan var det jag och du, ingen annan.. trodde vi väl.. jag älskade dig djupt och det gör fortfarande ont ibland när tankar om dig kommer tillbaka.. du är bara en i mängden och jag måste lära mig att leva med det.. sedan dess har jag varit så osäker på om jag någonsin kommer kunna våga älska någon som jag älskade dig.. de sägs att musiken alltid tar slut men det stopper en inte från att lyssna på den och njuta för tillfället.. men varför kan jag inte göra det då? varför vågade jag inte njuta av tillfället och bara göra det jag egentligen ville? varför brydde jag mig om DIG? eller om vad ANDRA ska tycka?? Nu sitter jag här istället.. och tänker på dig.. jag miste min chans pga min rädsla.. nu önskar jag att jag kunde få det ogjort, för ju mer man tänker på det förflutna, desto mer glömmer man att man har en framtid som kan göra en lycklig..Jag hade så stor beslutsångest.. skulle jag välja honom eller dig? jag valde honom.. och vad gör jag nu? borde jag inte vara glad och lycklig med han? tydligen inte, jag tänker på dig och hur jag ska komma till dig.. en resa.. och hela julen och nyåren är vår.. men är de det du vill? eller har du någon annan? kommer jag någonsin in i din famn igen? jag saknar dig så det gör ONT.. jag hoppas vi ses igen till jullovet.. för då ska jag förklara mina känslor för dig.. en gång för alla.. ohhh!

Alla känslor som samlas och gör en förvirrad..Man vet inte vad man ska göra, hur man ska göra eller vad man ska tycka, ska man skratta eller gråta? Ska det vara så svårt att vara ärlig? Ska det vara så svårt att kunna lita på någon? Är folk verkligen tvugna att svika jämt och ständigt?Folk vet inte hur man ska behandla varandra nu för tiden, det handlar bara om att passa in.. Personer som låtsas vara någon annan för att bli omtyckta, personer som gör saker de inte vill göra för att passa in, personer som ger allt men får ingenting tillbaka. Ska det verkligen vara så? Eller är det bara jag som tycker att folk behandlar andra som skit, till och med sina vänner!?Och kärleken.. vad har hänt med kärleken? Varför är det så svårt och hitta en trogen, snäll och ärlig pojkvän? Killar, ni tycker att vi tjejer klänger på er, ringer för ofta eller är för avundsjuka och svartsjuka.. Ge oss då inte anledning till det!! Det är ni själva som ger oss skäl till att känna oss misstänksamma,oroliga och ensamma.. Iofs gäller inte detta bara killar, för det finns tjejer som är likadana och killar som kämpar för oss tjejer.. Varför kan man inte bara älska varandra utan att tänka på vad andra tycker, vad andra säger, hur folk ser på det, tävla om att göra varandra avundsjuka bara för att se att man är omtyckt eller inte höra av sig för att se om den andre hör av sig.. tänk efter, är det värt allt slit i onödan? Och ni killar som hela tiden säger åt er tjej hur hon ska klä sig, hur hon ska vara och vad hon ska göra, DON'T! Hon har ett eget liv och hon ska inte förändras för dig, för du ska älska henne för den hon är, inte den du vill att hon ska vara, för då kan du leta efter någon annan.. Samma med er tjejer när ni gör så mot killar.. Varför bara inte låta det vara så bra som det var från början istället för att förstöra det? AVUNDSJUKAN förstör de flesta förhållanderna.. Varför kan jag inte få dig? Alla dagar som gått, alla timmar, alla minuter och sekunder.. jag vågar bara inte berätta det själv, jag vågar inte säga det rakt ut, men jag gillar dig verkligen.. och ändå.. så är jag såå rädd, jag vill inte bli sårad, jag klarar det inte ännu en gång.. Och hur klarar jag av, att ännu en gång släppa in någon i mitt hjärta och sedan låta den krossa det i tusentals bitar? Hur mycket orkar man egentligen? Ska det vara såhär? Och hur länge ska jag orka med ditt beteende, du gör mig så arg men samtidigt tycker jag om dig.. snälla, gör bara något så jag slipper tänka på alla dessa känslor, du är en av dom som påverkar min psykiska energi..dagligen..Du är bara en i mängden.. och jag kommer aldrig tro på dina ord..